det är okej, jag klarar mig!

det är så, vad som än händer i livet. vilken väg jag än väljer, vilken väg du än väljer så är vi gjorda för varandra.
eller det är så för mig åtminstonde.
jag kan försöka inbilla mig hur mycket som helst att du är borta. men jag vet att du tog mig, precis som en vind.
dom kan fråga om jag glömt, dom kan fråga hur läget är med känslorna nu.
men jag kan inte svara, för jag vet om jag en gång älskat så slutar jag inte.
som svar på deras frågor stiger vattnet i ögonen och jag drar mig bort.
som jag en gång sa, om saknaden finns, så finns jag.


jag kan vara dum som känner som jag gör, men gör något helt annat.
men det är inte alltis man kan följa sitt hjärta..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0