jasminejacobsen

jag har aldrig sagt att jag måste vara lycklig.
Så länge jag mår bra är jag nöjd.

När något börjar gå överstyr, blir som en drog.
Du är inte längre beroende, utan mer besatt.
Vill en sak, men i närheten klarar du det inte så du gör tvärt om.
Ändå blir du lycklig av det, helt till dig.
Det gör dig blind att se allting annat, men visar upp sig för dig.
Den håller om dig, samtidigt som den redan har släppt.
Du känner inte av det, för du vill inte inse det.
Men någon gång har du insett och då känns det det i hela din kropp.
Men du bryr dig inte, du ser det minsta lilla som hopp.
-Hallå vakna, var inte rädd att ge det ett stopp.
-Jag vill inte ge det ett slut, jag behöver inte vara lycklig, jag mår redan bra!