...
om jag blir kär i någon annan, så är de inte för jag vill de.
Utan för att du aldrig fanns där och släppte in mig i ditt liv.
nu finns dom överallt, pushar och tjatar. jag vill inte, inte som det ser ut nu.
jag kan sakna dig, riktigt rejält. men jag har också insett att jag lär göra det, och inte bara i en månad till utan ett bra tag fram över. för jag var faktist kär. du blev mitt hjärtas bästavän. och det gör ont nu i efterhand med tanken på hur nära vi stod varandra och hur mcket vi tyckte om varandra, eller iaf så mycket som jag tyckte om dig.
jag kan fortfarande gråta ibland, någon gång till sömns, men det är inte för jag vill ha tillbaka dig utan för jag älskar dig, för det gör jag fortfarande. visst var jag ledsen och helt förkrossad när du gjorde slut, men jag var inte arg på dig. men med dagarna och vecokrna gjorde du mig arg. även väldigt besviken. jag kände mig så "utnyttjad". riktigt jävla dum kände jag mig. men du är bra, du har gjort det förr.
jag kan fortfarande säga att du är underbar, eller iaf var du det när det var vi. du behandlade mig som en prinsessa, och jag var verkligen lycklig. men som vän, då kan jag inte påstå att du är speciellt bra.
det jag stör mig mest på är att jag tog allt så förgivet, att det skulle vara vi.
för som jag förstod fanns det inget fel. men dom sökte du upp.
jag försöker gå vidare, och det funkar en del.
men det ska vara svårt och det har jag förstått.
Utan för att du aldrig fanns där och släppte in mig i ditt liv.
nu finns dom överallt, pushar och tjatar. jag vill inte, inte som det ser ut nu.
jag kan sakna dig, riktigt rejält. men jag har också insett att jag lär göra det, och inte bara i en månad till utan ett bra tag fram över. för jag var faktist kär. du blev mitt hjärtas bästavän. och det gör ont nu i efterhand med tanken på hur nära vi stod varandra och hur mcket vi tyckte om varandra, eller iaf så mycket som jag tyckte om dig.
jag kan fortfarande gråta ibland, någon gång till sömns, men det är inte för jag vill ha tillbaka dig utan för jag älskar dig, för det gör jag fortfarande. visst var jag ledsen och helt förkrossad när du gjorde slut, men jag var inte arg på dig. men med dagarna och vecokrna gjorde du mig arg. även väldigt besviken. jag kände mig så "utnyttjad". riktigt jävla dum kände jag mig. men du är bra, du har gjort det förr.
jag kan fortfarande säga att du är underbar, eller iaf var du det när det var vi. du behandlade mig som en prinsessa, och jag var verkligen lycklig. men som vän, då kan jag inte påstå att du är speciellt bra.
det jag stör mig mest på är att jag tog allt så förgivet, att det skulle vara vi.
för som jag förstod fanns det inget fel. men dom sökte du upp.
jag försöker gå vidare, och det funkar en del.
men det ska vara svårt och det har jag förstått.
Kommentarer
Trackback
